En skitunges journal.
Såg nyss på nyheterna att det är platsbrist på sjukhus och att folk som kommer in på akuten får vänta i flera timmar utan att få någon hjälp och patienter får ligga i korridoren för att det inte finns tillräckligt med rum. Då kom jag och tänkta på när jag var liten ungefär 7 eller 8 år gammal och hade ont i magen. Jag kände då hur sjukt mycket mer uppmärksamhet jag fick av mamma då eftersom hon tyckte så synd om mig och var så orolig. Så jag minns hur jag spädde på magontet och fick mamma att tro att jag hade superduper ont i magen.
Det hela slutade med att jag fick åka akut till sjukhuset där jag fick stanna en hel natt. Det visade sig att jag inte var sjuk men de ville att jag skulle stanna över natten eftersom de ville vara helt säkra. Mamma och jag fick ett eget rum och jag minns hur överlycklig jag var för att jag fick ha mamma helt för mig själv. Det var helt enkelt underbart. Så nu tänker jag på alla rackarungar i långa landet lagom som varje dag gör något busigt för att få lite mer uppmärksamhet än syrran eller brorsan och hur många platser på sjukhusen som är upptagna pågrund utav svartsjuka små barn som bara vill ha mamma för sig själv. Nej inte vet jag, det är säkert bara jag som är så knasig att jag gör platsbrist på sjukhusen, men när man har världens bästa mamma så gör man ju vad sjutton som helst för att ha henne själv bara för en dag. Jag älskar dig mor <3
