84 trappsteg upp.
Har enda sedan jag varit liten sagt till mig själv att jag inte tänkte flytta hemifrån förens jag hade en toppenfin lägenhet, där alltifrån golvet till porslinet var perfekt. Jag avundades aldrig av de ungdomar som flyttade hemifrån tidigt.
För hur många hade ärvt halva möblemanget av gammalfarfar och saknade både gardiner och taklampor, jo i princip alla. Där var bara glädjen att ha något eget, flytta från föräldrarna något som spelade roll. Jag ser inte ner på er alla som bor just så här, nej verkligen inte. Men jag skulle aldrig klara av att bo så själv.
Jag älskar bekvämlighet och design och behöver det för att trivas. Jag avundas er mer att ni nöjer er med det enkla. Jag skulle tillexempel få andnöd bara jag satt i bilen på väg till Hultsfredfestivalen eller satt på flyget ner till grekland till ett sunkigt party hotell för ungdomar. Precis som ni säkert nöjer er med en Svensson villa på en idyllisk gata nära till sjö och natur någonstans i förorten. Medans jag bara är nöjd om jag får mitt drömhus som ligger på det saftiga priset 35 miljoner. Så lucky you om du känner dig nöjd med det enkla, jag lovar jag har en och en annan bank att råna.
Tillbaka till flytta hemifrån, jag har för 13 dagar sedan flyttat hemifrån. Hur det gick med en perfekt lägenhet?! Jo det gick toppen. Jag bor nu 84 trappsteg upp i en vindsvåning. Och jag är så sjukt nöjd med allt från utsikten, inredningen och läget. Bland favoriterna ligger takfönstret ovanför sängen, takbjälkarna och höjden i taket det gör den så sjukt charmig. Så nu är jag helt enkelt en stolt Oslobo.
